Söndagens evangelium 09 april: Johannes 20, 1-9

By Carlo Miglietta On April 9, 2023

Johannes 20, 1-9: Den tomma graven

20 Tidigt på första dagen i veckan, medan det ännu var mörkt, gick Maria Magdalena till graven och såg att stenen hade tagits bort från ingången. 2 Då kom hon springande till Simon Petrus och den andre lärjungen, den Jesus älskade, och sade: "De har tagit Herren ur graven, och vi vet inte var de har lagt honom!"

3 Så började Petrus och den andre lärjungen till graven. 4 Båda sprang, men den andre lärjungen sprang ifrån Petrus och kom först till graven. 5 Han böjde sig ner och såg in på linneremsorna som låg där men gick inte in. 6 Då kom Simon Petrus bakom honom och gick rakt in i graven. Han såg linneremsorna ligga där, 7 liksom tyget som hade lindats runt Jesu huvud. Tyget låg fortfarande på sin plats, skilt från linnet. 8 Till sist gick även den andre lärjungen, som hade kommit först till graven, in. Han såg och trodde. 9 (De förstod fortfarande inte av Skriften att Jesus måste uppstå från de döda.)

Kära systrar och bröder i Misericordie, jag är Carlo Miglietta, läkare, bibelforskare, lekman, make, far och farfar (www.buonabibbiaatutti.it).

Idag delar jag med mig av en kort meditation över evangeliet, med särskild hänvisning till temat nåd.

UPPTÄCKT AV DEN TOMMA GRAVEN OCH UTSEENDE FÖR MARY OF MAGDALA: JOHANNES 20,1-9

Struktur: harmonisering av heterogent material:

a) berättelsen om flera kvinnor som, efter att ha gått till graven, finner den tom (Mt 28:1-8; Mk 16:1-8; Lk 23:55-24:11): i Johannes finns ett spår av detta i vv. 1-2 och 11-13;

b) berättelsen om några lärjungar som också går till graven och återvänder förvirrade (Luk 24:12, 24): hos Johannes betonas rollen som den älskade lärjungen, varje troendes typ;

c) en berättelse om Jesu framträdande för Magdalena (Mt 28:9-10; Mk 16:9-11): Johannes tradition är kanske den äldsta.

Johannes 20, 1-9 / Text:

V. 1: – dagen efter sabbaten: lett. "på en av sabbaterna": detta är den första sanna sabbaten, dagen för den eskatologiska högtiden;

– medan det fortfarande var mörkt: teologisk betydelse (i Mk 16:1-2 "solen hade redan gått upp", i Mt 28:1 "i gryningen");

– Maria Magdalena: i Mt 28:1 finns också "den andra Maria", i Mk 16:1 "Maria av Jakob och Salome", i Lk 24:10 även "Johanna, Maria av Jakob och andra kvinnor";

– grav: troligen arkosoliumformad, med halvcirkulära nischer ingrävda i gravkammarens sidoväggar, ca 0.80 m från marken, 0.5-1 m djup, med en liten öppning, utåt, mindre än en meter hög ;

V. 2: Simon och Johannes är de enda som följde Jesus i lidandet;

V. 5: – bandage: dessa är othonìa, linne: men synoptikerna talar om en sindon, ett lakan (förutom Lk 24:12, som kanske är ett tillägg): kanske är det ett plural av förlängning, som betyder "linne" trasa";

V. 6: – liggande där (keìmena): på arosolets hålighet, inte ”på marken” (!);

V. 7: – höljet (soudàrion), näsduken som höll munnen på den avlidne stängd;

V. 8: – såg och trodde: kanske bättre ”började tro” (aoristum ingressiv).

Begravningsdukarna

a) Bevis på uppståndelse?

Så långt tillbaka som på 5-talet hävdade Ammonius av Alexandria att Jesu uppståndna kropp skulle komma ur begravningskläderna på ett immateriellt sätt. Olika forskare (Balagué, Omer…) tror därför att den älskade lärjungen trodde på grund av hur han hittade begravningsdukarna, som skulle ha blivit kvar, impregnerade med de aromatiska oljorna, upprätt och stel som om liket hade försvunnit inuti hans mumie.

Låt oss ge en bokstavlig översättning av detta ställe: ”Och när han böjer sig (Johannes) ser han linnet ligga (sjunka?) men han gick inte in. Då kom Simon Petrus, som följde efter honom, in och gick in i graven och lade märke till att linne låg (hängande?) och höljet som var på hans huvud, inte låg (hängande?) som linne, utan annorlunda, upprullat inuti, på sin plats (= där den skulle ha varit)” (Joh 20:5-7).

– ”Linnet”: översättningen ”förband” är ohållbar eftersom på grekiska ”förband” heter ”keirìai” (jfr Joh 11:44: förbanden av Lasarus lik). Här är det istället "othónia" dvs generiska "linnedukar".

– Höljet”: näsduk (för att torka av svett). Här skulle vi mena hakduk (jfr Joh 11:44: Lasarus har sitt ansikte omslutet med en hölje).

– Participet ”inrullad” (”entetyligménon”) på grekiska är en perfektum, vilket alltså indikerar en handling i det förflutna vars effekter består i nuet, och bör därför förstås som ”fortsatt att rullas ihop som det hade varit ta på".

– "Ljugande": detta är den ordagranta översättningen av ordet "kéimena": det är inte korrekt att översätta "på marken". Ordet "ljuga" inom parentes är inte en översättning, utan en tolkning. Det skulle ha varit så att begravningslinnen, som inte längre innehöll liket, skulle ha "sagt sig"; höljet, å andra sidan, som var styvare, skulle inte ha sjunkit som linne, utan skulle ha förblivit upprullat inuti höljet på sin plats, dvs på det ställe där det logiskt sett borde ha varit och därmed skulle dess närvaro ha stannat kvar. syns på utsidan.

– "eis èva tòpon": lit.: på ett ställe; dvs: på samma plats

– ”Då gick också den andre lärjungen som först hade kommit till graven in, och han såg och trodde” (Joh 20:8). Först av allt, notera närvaron av det dubbla "och" som förbinder se och tro: samordningen som introduceras av "och han såg och trodde" är mycket närmare på grekiska än på italienska. Det uttrycker en koppling mellan orsak och verkan: lärjungen trodde i kraft av vad han såg. Den synen fick honom att tro på uppståndelsen: för om någon hade velat ta bort liket, kunde han inte ha lämnat linnet så. Lärjungen härleder alltså från linnets arrangemang "beviset" på Jesu uppståndelse och tror därmed på Skriften (jfr Joh 2:22: "När han alltså uppstod från de döda, kom lärjungarna ihåg ... och trodde på Skriften och talet som Jesus hade talat”).

b) Bevis på att det inte hade skett någon stöld av ett lik?

Men det är inte klart varför ett sådant mirakulöst arrangemang inte också övertygade Peter. Det är kanske mer troligt att den älskade lärjungen, när han såg det noggrant reparerade linnet, trodde att en kroppsryckning var osannolik. Redan Chrysostom sa: "Den som hade tagit bort kroppen, skulle inte först ha klätt av den, och inte heller ha gjort sig besväret att ta bort och rulla upp höljet och lämna det på en separat plats" (Homilies on John, 85.4).

c) "Klädets teologi

Låt oss inte heller glömma att det genom hela Bibeln finns en "klädes teologi": inte bara har kläder ett viktigt symboliskt värde (tänk på de vita kläderna som är typiska för det gudomligas sfär eller på Jesu avklädning av sin tunika innan han korsfäste honom ), men även nakenhet kan påminna om den primitiva paradisiska situationen för Adam, Guds vän.

Här behöver Jesus inte längre mänskliga kläder, eftersom "Kristus som har uppstått från de döda kommer inte att dö mer" (Rom 6:9), till skillnad från Lasarus som kommer ut ur graven insvept i gravdukar (Joh 11:14), eftersom han var tvungen att dö igen.

Att känna igen den Uppståndne

I de olika lamningsförseningarna (20:11-18; 21:4-7; Lk 24:31-35) finner vi olika betydelser:

a) ursäktande: lärjungarna tvivlade först (de var inte godtrogna);

b) uppenbarande: mellan Jesu kropp före uppståndelsen och den uppståndna kroppen finns kontinuitet (kan beröras: 20:20-27; äter med lärjungarna: Luk 24:41-42; Apg 10:41), men också djup mångfald (passerar genom väggar: 20:19): jfr. 1 Kor 15:42-45;

c) teologisk: det är alltid Gud som tar det första steget mot oss: Maria av Magdala tror efter att hon blivit kallad vid namn, Emmaus lärjungar vid brödets brytning, lärjungarna efter den mirakulösa fångsten: allt som återstår är för människan att ”vända sig mot honom” (20:16), ”öppna hans ögon” (Luk 24:31), kasta sig mot Jesus (Joh 20:7).

God nåd till alla!

Den som vill läsa en mer fullständig beskrivning av texten, eller någon djupgående analys, vänligen fråga mig på migliettacarlo@gmail.com.